fredag 13 mars 2009

händelselös fredagkväll

Det är fredagkväll. Jämför jag en fredagkväll i mitt liv nu jämfört med för knappt ett år sedan är skillnaden stor. Nu ikväll har jag precis varit ute på en kvällspromenad, musik i öronen och ett par varv runt sjukhuset. Har blivit ett par varv runt sjukhuset under detta dryga halvår, närmre åtta månader, det är inte klokt vad tiden knallar på. Då jag passerar psyket ett par gånger under varje kvällsrunda väntar jag på den dagen då de plockar in mig för tvångsmässigt motionerande. Dock lider jag inte av tvång, men däremot av ett fruktansvärt dåligt lokalsinne, därav min rutinfasta runda. Efter kvällspromenaden tittade jag på lets dance, förlåt svenska folket, men jag tycker det programmet är fantastiskt dåligt. Hur kan det komma sig att vi människor är så otroligt lättroade!? Nu hade jag egentligen behövt städa av och starta en maskin tvätt, men jag vägrar göra detta en fredag. Om jag så ska sitta och titta på tapeterna så fine, men tvätta och städa, det gör jag bara inte!
Vad jag hade gjort denna kväll för knappt ett år sedan är svårt att säga, men jag kan dock lova att inga av ovanstående aktiviteter hade ingått.

I natt beger sig delar av släkt/familj mot fjällen. Kan lätt erkänna att jag är lite avundsjuk. Skidsemester är medicin för kropp och själ :) Räkna med mig nästa år!

Har haft en del att fundera på sista tiden. Vad härnäst, ska man fortsätta arbeta eller är det dags att börja studera? Börjar isåfall bli dags att skicka in lite ansökningar. Men till vad, och var? Tåls att fundera på..

Följande dagar består av jobb, en del att fixa innan vår utomlandsvistelse. Bland annat fem hästar som ska klippas, så jag är inte sysslolös. Imorgon är det jag och Pierre som ska hålla ställningarna i stallet, Sophie är ledig. Jag hoppas vi hinner med en skrittur på ett par hästar. Under dessa turer löser vi många världsproblem, skapar nog en del problem med, för att sedan lösa dem med såklart.

Ska fortsätta denna fredagkväll med att göra ingenting. Efter nyheterna är det ännu lite mer lets dance. Sitter som på nålar, not.

Förövrigt är det bra med mig, har haft en bra dag.

Nec scire fas est omnia ~ Man skall inte veta allt. Cecilia

torsdag 5 mars 2009

Bloggen lever!

År 2009 har har hittills varit ett fattigt år vad gäller mitt bloggande. Har inte funnit tid eller motivation att skriva. Om jag ser tillbaka på mitt bloggande så här långt får jag nog dra slutsatsen att jag är en periodare. Vet inte om jag nu stigit in i en period fylld av humoristiska blogginlägg, men vet iallafall att jag tänkte göra ett tappert försök att uppdatera er lite.

Vi har hunnit med lite tävlingar i år, såklart, det är ju det som är själva grejen med jobbet. Inledde tävlandet med två veckor i Holland, först Zwolle och därefter Amsterdam. Två helt okej veckor, dock fyllda med en hel del hemlängtan, förmodligen eftersom långledighet i linköping hägrade efter hemkomsten. Fick ett bra avslut på tävlandet när Anton fick en bra placering i stora grand prix i Amsterdam.
Och tiden går fort när man har roligt, ledigheten flög förbi men var väl värd att vänta på, bästa helgen hittills på det nya året.

Nästa stopp blev elittävlingarna i helsingborg. Tävlingarna i sig var sådär, vädret var sådär, hästarna hoppade sådär. Men för andra helgen i rad var det sällskapet som gjorde det till en riktig lyckad helg. Och efter lite insiderjobb utfört av Ida hamnade johansson/zetterman bredvid varandra i stallet. Alltid en lyckad kombination :)

Helgen efter var det tävlingar i Tyskland som gällde, Neumünster. Var en snabb resa, hemifrån tors till sön natt. Resultatmässigt var det inte superhelg, hästarna spände till inne på den lilla arenan. Åkte hem med förhoppningar att nästa helg i göteborg skulle bli bättre.

Väl hemma igen packade jag bara om och på tisdagkvällen begav vi oss mot scandinavium. Chefen skjutsade dit oss för att sedan vända hemåt. Denna gång hade jag sällskap av min stjärnkollega Pierre. Man skulle kunna beskriva oss som kling och klang, men roligt har vi iallafall. Hade även hjälp av min andra stjärnkollega Sophie, hon tajmade in att vara backstage när Lady vann en klass, good work! Helgen gick snabbt, gott sällskap av polare. Och äntligen var järnligan sen Moorsele än en gång samlad! Som alla andra tävlingar var det sena kvällar/nätter och tidiga morgonar, men på något lustigt sätt orkar man. Fick ett avslut på helgen som man bara kan drömma om, vinst i världscupen. Helt fantastiskt roligt!!!
Dagarna efter vinsten var fyllda av tv-team, radiopratare, journalister. Våra annars så rutinfasta dagar var lite snurriga, men absolut något man får kalla för ett lyxproblem.

Lördagen därpå var man stadigt tillbaks på jorden igen. Då var vi i Laholm och hoppade med två unghästar. De fick guldstjärna båda två.
Så ovanstående är vad som har hänt på tävlingsfronten.

Denna vecka är cheferna på skidsemester med barnen i Sälen. Tanken var att jag, Sofie och Pierre skulle hålla ställningar där hemma. Det gick finfint tills både jag och Sofie insjuknade i magsjuka. Detta innebär att Pierre för tillfället håller ställningarna på månsegården. Idag är jag absolut på bättringsvägen (tack o lov!), så i eftermiddag ska jag infinna mig på jobbet igen. Skulle igentligen befunnit mig i linköping nu, men som sagt, sjukdom kom emellan och jag har fått planera om. Så imorgon beger jag mig uppåt i svealand, kommer hem på tisdag igen. Och som jag har väntat på denna helg..

Vad som väntar efter denna helg är nog inte spikat än, men eventuellt blir det en elittävling i skövde. vi får se helt enkelt. Inga utlandsresor förrän sista helgen i mars, då blir det treveckors turné för mig, pierre, hästarna och chefen såklart. två veckor i belgien och en vecka i frankrike.


Mycket och många jag har börjat sakna den senaste tiden. Sänder idag en speciell hälsning till kära Louise som gömmer sig borta i Norge någonstans :) Saknar dig!




Så här var en liten uppdatering från varbergslivet. Skrivet i stora drag och utan detaljer. Antar att det blir kontentan av att blogga en gång varannan månad. Ska försöka bättra mig.

Over and out.


Dixi et salvavi animam meam ~ Jag har talat och räddat min själ. Cecilia