Julhälsning

God jul på er allihopa! Hoppas det blir en bra en.

Semper humilis ~ Alltid ödmjuk. Cecilia

Minnen av aprilhimlen

Just nu spelas Håkan Hellströms skiva, Det är så jag säger det, varm i min cd spelare!

"Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!
Det här har växt i mig
Åh, så länge nu
Regnmoln brukade jaga mig
Och nu jagar jag morgonen längs avenyer

Du var full och jag var full
I aprilsolen
Du är den sortens flicka jag gillar
För du är tom och jag är tom

Och hon sa:Egentligen är du inte kär i mig
Och egentligen är det okej med mig
För jag blir aldrig kär i nån
Sånt där är slöseri med tid...
Men då slösar vi bort våra liv
Jag tänker alltid på dig i april

Ge mig en kyss innan du går
att bygga en dröm på
En kyss innan du går
En kyss att bygga en dröm på

Egentligen älskar du inte mig
Och egentligen är det okej med mig
För jag älskar ingen alls
Sånt där är slöseri med tid

Jag var ingen
Du var aprilhimlen
Som jag minns den...
och som jag minns dig...
Och jag hoppas att du kan se mig nu
Och jag hoppas att du....hör mig nu"

Jag har ingen julstämning. Jag längtar nog till sommaren. Hittade ett gammalt kort, det är jag som är den ljushåriga flickan (!). Tänk vad livet var bekymmersfritt och enkelt när man var så liten. Man byggde sina sandslott och var glad, inte kunde man väl då ana hur komplicerat livet blir när man blir vuxen. Men å andra sidan är jag inte lika förtjust att rulla runt i sand längre, inte hela tiden iallafall, blir ju så sandigt (!).

"Mississippi kan vänta på bättre dar, på bättre dar, men inte jag!"

Dubitando ad veritatem venimus ~ Vi når sanningen genom att tvivla. Cecilia

hipp hipp hurra

Idag fyller ju rara Emeline år. Grattis grattis :):)

kortfattat

Idag har jag varit huslig. Efter jobbet blev det en kvällspromenad, därefter julgodisbak och tvättning. Kvällen avslutade jag med ytterligare en kvällspromenad med moster och hugo. Nu sitter jag och degar framför titanic, det osänkbara skeppet.
Imorgon har jag sovmorgon och är sen ledig på eftermiddagen, slapp dag. Ska försöka inhandla lite julklappar, hög tid.

Idag fyller Mike år, eller igår blir det kanske nu, klockan är mycket. Grattis grattis :)

Nu har jag inget mer att berätta, är inte på något skrivhumör.

Alter ego ~ 2:a jaget. Cecilia

Helgen som passerade..

Mitt uppvaknande denna morgon var inte harmoniskt. Halv åtta och katten står och skriker efter mat nedanför min säng. Mina ögon går knappt och öppna, huvudet bultar och allt snurrar. För att inte ofrivilligt hamna i golvet tyckte jag det var säkrast att ta vägen till köket på alla fyra. När jag ska ta min mobiltelefon kom jag ihåg att den ligger i byxorna. Men var är byxorna? Letar hysteriskt igenom hela huset, men finner inga byxor. Hjärnkapaciteten är inte den bästa och jag ter mig otroligt förvirrad. Jag var säkert på att jag hade byxor på mig när jag kom hem. Efter lite snokande på eniro och hjälp av S fick jag tag på Es nummer. Min telefon, körkort, pengar och byxorna befann sig hos henne. Jag kunde andas ut och bestämde mig för att sova vidare. När jag tittar mig i spegeln undrar jag vem den fruktansvärt slitna, frukansvärt trötta men framför allt fruktansvärt bakfulla blonda tjejen är. Jag tror det var jag.

Klockan tolv kommer moster och tar tag i mitt liv. Lagar lite mat till mig och får med mig till stan. Väl där avslutar jag uppdrag nyårsklänning -08. Skönt att ha det avklarat, och fint blir det säkert.

Sedan åkte jag och E till ridklubben där det var julshow. Mysig tillställning, söta tomtar och fin musik, precis sådär som en julshow ska vara. Sedan hade C ett eget litet nummer, eller framträdande kanske man ska kalla det. Hatten av för honom, det var väldigt roligt.

Gårdagskvällen spenderade jag och E på Oscars. Och vilken lyckad kväll det var.

Imorgon är det jobb som gäller. Kan redan ana nu hur trött jag kommer att vara.

Igår fyllde världens bästa kompis år! Grattis mitt hjärtegull <3

Bonum vinum laetificiat cor homonis ~ Gott vin glädjer människans hjärta. Cecilia

munskölj, hulken och kattproblem.

I skrivande stund rinner mina blodsprängda ögon. Inte för att jag är ledsen, ingen hösnuva som spökar, ingen nysattack, däremot har jag använt påfundet Listerine. Ett munskölj man ska ta efter man borstat tänderna. Jag betvivlar inte för en sekund att det inte är bra på att motverka plack, döda bakterier osv. Det jag däremot undrar är om det inte samtidigt fräter bort hela käften? Kan det verkligen vara hälsosamt att ta något om får ögonen att spruta, tungan att skrumpna ihop och orsaka en sveda som inte går att förneka? Jag är ytterst tveksam. Däremot behöver jag kanske inte möta min stora skräck, tandläkare, om ett par år, för då lär väl rubbet vara sönderfrätt. Dessutom blir man hög av sin egen andedräkt i en halvtimme efter man tagit det. Nog om listerine, återigen är jag tveksam till detta påfund.

På tal om tandläkare så ringde de och meddelade att jag har tid för undersökning lillejulafton. Vilken julstämning. Det enda positiva minnet jag har från tandläkarbesök var när jag tagit tre T. Stesolid innan (för att motverka svimmningsattacker och hyperventilation), och tro mig, det var inte tandläkarbesöket i sig jag uppskattade. Jag ska nog hitta någon som får följa med och hålla mig i handen.

Idag har det varit en lugn dag på jobbet. Däremot är både jag och P tagna från grovjobbet i ridhuset igår. Min stela rygg gör sig ständigt påmind. Och om jag skulle blunda och basera min ålder med tanken på hur ryggen känns skulle jag gissa på att jag föddes 1908 istället 1988. Så här kommer en uppmaning till det svenska folket; Skaffa för fan inte ridhus! Och om ni tvunget vill ha det, så bygg det utan väggar som underlaget kan valla sig mot. Iochförsig är ju ett ridhus utan väggar inget hus och det hela tappar konceptet. Men om ni inte lyssnar på mig och bygger ridhus iallafall, ställ in er på a lot of PAIN!

Men jag och P tar nya tag imorgon, då är S ledig och ska spendera sin dag i Götet.

Jag ser ingen annan utväg än att jag kommer se ut som hulken den dagen då jag är klar med detta arbete. Dock så håller jag både tummar och tår på att jag slipper den gröna färgen!

Jag hoppas dock jag kommer få lite mer kvinnliga drag.

Nedan ser ni min huskatt Tusse. Han får vara precis var han vill i detta hus, förutom på ett ställe; i min säng. Var tror jag finner honom? Problemet är att det är Tusse som är chefen, säger han hoppa så hoppar jag. Därför får han naturligtvis ligga kvar och kontentan blir en nattsömn fylld med snuva och nysningar.

Nu ska jag lägga mig och vila min ömma kropp innan det är dags för nästa arbetspass.

Corpus delecti ~Likt den dödes kropp. Cecilia

Det gyllene sammanbandet

Jag går fortfarande hand i hand med min huvudvärk. Men under kvällens promenad slog det mig. Det vattentäta sammanbandet, såklart. Nedan följer den nakna sanningen, läs och låt det sjunka in..

Jag såsom säkert många andra har problem att hålla en god vätskebalans. Dricker för lite, för sällan och säkert fel vätska. Men sen så ibland, händer dock inte alltför ofta nu när man blivit arbetsnarkoman, så går man på fest. Då helt plötsligt har man inga problem att upprätthålla en god vätskebalans, man kan till och med känna sig som en svamp ibland. Det kortsiktiga resultatet blir att man känner sig himla käck och glad.. Ungefär såhär...

Eller såhär....

Men om man nu fortsätter analysen och ser det hela lite mer långsiktigt så kommer man in i en fas där man inte känner sig lika käck och glad längre. Istället kan man nästan känna sig lite trött och hängig.. Ungefär såhär...

Eller såhär..

Även denna period går över i ett annat stadie. Det är nu vi börjar beröra ämnet huvudvärk. För den tredje fasen efter sömnen kallas nämligen för huvudvärk och illamående.. Det kan se ut ungefär såhär...

Och när man har kommit in i detta stadie har man heller inga problem att upprätthålla vätskebalansen. Munnen är torr och helst av allt skulle man vilja stoppa ner en trädgårdsslang med sprutandes vatten ner i halsen. Så resultatet blir att man dricker vatten.. Ungefär såhär...

Sakta men säkert börjar man hitta tillbaka till sitt rätta, lagom tråkiga, lagom glada, jag. Ungefär såhär...

Så alltså.. slutklämmen nu då... fel dricka ger huvudvärk men rätt dricka botar den. Nu dricker jag ju inte fel dricka varje dag och därför har huvudvärk, men det kan ju inte skada att dricka bra dricka. Så jag ska börja dricka vatten, och jag uppmanar även mina arbetskollegor att göra det. Vi drickor som krattor.. Och så mkt jag krattar borde jag dricka mer.. Ha ha.. mycket lustigt..

Ödmjuk som jag är delar jag nu med mig av denna informationen. Får se om det blir något nobelpris, med tanke på den stora dagen i ära. Men en liten parantes, vad är det som är så roligt med att sitta vid tvn och titta på människor när de äter och konverserar, för jag förstår inte?

Nu ska jag titta på hästhoppning från Bryssel.. Vill också vara på tävling.

Bibere humanum est, ergo bibamun ~ Att dricka är mänskligt, låt oss därför dricka. Cecilia

Fysikens dag...

Idag lade jag psyket åt sidan och jobbade med fysiken. Kan vara skönt att vila hjärnan lite ibland, den går ju oftast på högvarv. Jag säger som ens tjatiga föräldrar (förlåt) sa med den snärtiga meningen; Man har faktiskt bara ett huvud, så använd cykelhjälm. Uppenbarligen hade jag inte så mkt i huvudet då jag iallafall tog av hjälmen och stoppade den i väskan så fort jag kom runt husknuten. Provade även att bädda ner den i sängen, M upptäckte det. Gömde den i garderoben, M upptäckte det. Gömde den under en buske i vändzonen, M upptäckte inte det. Därav blev det den långsiktiga lösningen. Men nu var ju inte tanken att jag skulle berätta om mina hjälmvanor, ursäkta mig. Så åter till fysiken...

Efter morgonrutinerna bestämde jag mig för att ha en liten tävling, mot mig själv så klart, de andra sysslade med annat. Det gick iallafall ut på att spåna stallet på så kort tid som möjligt. Hörlurarna i, volymen på högsta, klara, färdiga, spåna! Om jag inte minns helt fel blev det 14skottkärror på drygt 13 minuter, men då drog jag av lite tid för att S pratade med mig plus att jag förberett bland spånen. Är mäkta imponerad över min insats. Efter detta följde uppdrag: utplåna lövepidemin som härjar runt stallet. jag ska inte sticka under stolen med att jag stundtals gånger kände uppgiften som övermäktig och för att slippa lida skulle jag försöka svälja krattan och svimma i en mjuk lövhög. Men jag bet ihop, genomförde uppdraget. Och så vackert det blev!

Tänkte vara hurtig och ta en kvällspromenad. Allt gick enligt planerna och jag njöt av kvällsluften.. Sen ringde mamma.. Hon upplyser mig om att det är mörkt ute och att det finns konstiga människor. Berättar även om ett överfall mot en gammal dam i Hässleholm, inte nog med att de slog ner henne, de tog hennes pizza hon var på väg hem för att äta. Summan av detta samtal blir självklart att jag blir mörkrädd och vågar knappt gå hem, mamma blir stissig och ber mig ringa när jag kommer hem. Jag ser konstiga människor i varje buske, tror mig även se en apa i ett träd vid ett tillfälle (..det kanske jag inte skulle berätta?). Efter pratat med mamma ringde jag m som tryggt pratade mig hem, och dessutom påminde om cityakuten, som jag lustigt nog hade glömt. Men detta är så typiskt mig och min mamma, att vi inte lär oss. Sådan mor sådan dotter. Sådan dotter sådan mor.

Dagen negativa: Jag blev biten av en häst. Jag hatar att bli biten.

Dagens positiva: Det var Cityakuten. Jag älskar Cityakuten.

Imorgon har jag sovmorgon. Alltid en fröjd, är det något jag kan så är det sova!!

Credo quia absurdum ~ Jag tror emedan det är orimligt. Cecilia.

Himmel och pannkaka vad jag saknar min bästa vän!

<3

Lite fotominnen från vår klass, n3b.

Uppstånden på nytt

Ber otroligt mycket om ursäkt för min bloggtorka. Har inte funnit någon motivation att blogga den senaste tiden. Har ett par veckor tillbaka varit lite låg. Vaknat varje morgon med huvudvärk, lagt mig varje kväll med huvudvärk, varit matt och överlag orkeslös. Med det dåliga måendet kom ju även längtan, längtan hem och längtan efter familj och vänner. Så som sagt, min motiviation har inte varit på topp. Men nu är jag nog på gång igen, dock fortfarande med huvudvärk. Men eftersom jag lagt livet som hypokondrier bakom mig tror jag att det beror på trötthet och inte någon otroligt stor hjärntumör som växer för varje sekund.

Ska lite kortfattat berätta var jag befinner mig i livet just nu. (Gud nu kände jag mig som en otroligt viktig människa, om bara för en liten stund.) Men först en lite (parantes): Härmed ger jag en guldstjärna till mina två arbetskollegor som är så himla duktiga och roliga att arbeta ihop med. Visst att jag blir lite förtryckt pga av min hårfärg och mitt ursprung (ja, jag menade skåne), men förövrigt tycker jag de visar stort överseende med mig och mina konstiga påhitt :)

Jag drömde en konstig dröm härom natten. Min mamma säger alltid att drömmen symboliserar en tanke eller känsla man bär om inom sig (nej mamma är inte psykolog, fast man skulle kunna tro det). Hon brukar alltid ta ett exempel: Du drömmer att du blir jagad och till sist skjuten av en man. Det betyder inte att du kommer bli skjuten av en man, det betyder att du känner dig stressad i din vardag. Men mamma, här kommer eldprovet, tyd denna dröm till mig, för jag fattar ingenting!
"Jag befinner mig i Thailand med halva min familj, pappa-familjen minus lillasyster och storebror. Ja pappa och M helt enkelt. En massa tumult omkring oss, vi måste ta oss ur landet men alla flyg är inställda. Jag hittar ett litet flygplan, sånt för typ tre personer. Detta flyger jag till Varberg, pappa sitter bredvid och stirrar men jag känner mig helgrym på att flyga. När vi kommer till Varberg är det storm, havet är brunt istället för blått. Helt plötsligt är pappa och M borta och jag befinner mig i min takvåning på !varbergs fästning!. Jag har ett duschdraperi på balkongen som jag måste ta in och när jag ska göra det ramlar jag nästan ner i havet, dadam, om det inte var för den talanfyllde lokala ridkillen som kommer och drar in mig. Han säger att han behöver låna min dusch, men det går inte att komma in i badrummet för jag har hängt upp på tok för många frottehanddukar så dörren går inte att öppna. Han säger okej då, går och lägger sig på min soffa och somnar." Jag vaknar med ett förvirrat ansiktsuttryck.
Mamma vad betyder den här drömmen, eller är jag helt enkelt på väg att bli dum i huvudet??

Spenderade förra helgen i globen då det var Stockholm international horseshow. Bästa tänkbara avslutning när A vann största klassen. I såna lägen är det väldigt lätt att vara hästskötare! Mina hästar var inte så imponerade över de tomtetåg, indianflockar, minishettisar, travhästar och fyrspann. Och när de inte var imponerade av detta innebar det att jag heller inte var det. Helgen var en riktigt lyxtävling med bara två hästar och boende på globenhotellet. Brevid mig i stallet hade jag en manlig hästskötare som trodde han var någon motvarighet till casanova. Men det funkade för mig då han insisterade på att lyfta mina höbalar och bära mitt vatten till hästarna. Jag undrar om det är killen som är trög nog att erbjuda sådan hjälp, eller tjejen klok nog att ta emot sån hjälp.

Jag har ådragit mig en krigsskada, jag har sträckt ryggen. Igår när jag och en busig häst var på väg upp från ridhuset la den av världens bocksprång, efter en omtumlande luftfärd landar jag, hör och häpna, trots min halvkassa balans i sadeln igen! Men inte en jävel ser det, hur typiskt är inte det. Under luftsprånget ramlade filten av, efteråt skyndade jag mig att sitta av, "jag var ju tvungen att ta upp filten", dessutom hade jag nog inte landat lika lyckligt nästa gång. Och boven i hela dramat var ju min arbetskollega S och hennes busfrö till häst som trissade upp mig och min fyrbenta vän. Fy er!

Nu får det vara nog, jag vill inte riskera att få bloggtumme!
På återseende kära ni!

Si vis pacem, para bellum ~ Om du vill fred, rusta för krig. Cecilia.