Uppstånden på nytt

Ber otroligt mycket om ursäkt för min bloggtorka. Har inte funnit någon motivation att blogga den senaste tiden. Har ett par veckor tillbaka varit lite låg. Vaknat varje morgon med huvudvärk, lagt mig varje kväll med huvudvärk, varit matt och överlag orkeslös. Med det dåliga måendet kom ju även längtan, längtan hem och längtan efter familj och vänner. Så som sagt, min motiviation har inte varit på topp. Men nu är jag nog på gång igen, dock fortfarande med huvudvärk. Men eftersom jag lagt livet som hypokondrier bakom mig tror jag att det beror på trötthet och inte någon otroligt stor hjärntumör som växer för varje sekund.

Ska lite kortfattat berätta var jag befinner mig i livet just nu. (Gud nu kände jag mig som en otroligt viktig människa, om bara för en liten stund.) Men först en lite (parantes): Härmed ger jag en guldstjärna till mina två arbetskollegor som är så himla duktiga och roliga att arbeta ihop med. Visst att jag blir lite förtryckt pga av min hårfärg och mitt ursprung (ja, jag menade skåne), men förövrigt tycker jag de visar stort överseende med mig och mina konstiga påhitt :)

Jag drömde en konstig dröm härom natten. Min mamma säger alltid att drömmen symboliserar en tanke eller känsla man bär om inom sig (nej mamma är inte psykolog, fast man skulle kunna tro det). Hon brukar alltid ta ett exempel: Du drömmer att du blir jagad och till sist skjuten av en man. Det betyder inte att du kommer bli skjuten av en man, det betyder att du känner dig stressad i din vardag. Men mamma, här kommer eldprovet, tyd denna dröm till mig, för jag fattar ingenting!
"Jag befinner mig i Thailand med halva min familj, pappa-familjen minus lillasyster och storebror. Ja pappa och M helt enkelt. En massa tumult omkring oss, vi måste ta oss ur landet men alla flyg är inställda. Jag hittar ett litet flygplan, sånt för typ tre personer. Detta flyger jag till Varberg, pappa sitter bredvid och stirrar men jag känner mig helgrym på att flyga. När vi kommer till Varberg är det storm, havet är brunt istället för blått. Helt plötsligt är pappa och M borta och jag befinner mig i min takvåning på !varbergs fästning!. Jag har ett duschdraperi på balkongen som jag måste ta in och när jag ska göra det ramlar jag nästan ner i havet, dadam, om det inte var för den talanfyllde lokala ridkillen som kommer och drar in mig. Han säger att han behöver låna min dusch, men det går inte att komma in i badrummet för jag har hängt upp på tok för många frottehanddukar så dörren går inte att öppna. Han säger okej då, går och lägger sig på min soffa och somnar." Jag vaknar med ett förvirrat ansiktsuttryck.
Mamma vad betyder den här drömmen, eller är jag helt enkelt på väg att bli dum i huvudet??

Spenderade förra helgen i globen då det var Stockholm international horseshow. Bästa tänkbara avslutning när A vann största klassen. I såna lägen är det väldigt lätt att vara hästskötare! Mina hästar var inte så imponerade över de tomtetåg, indianflockar, minishettisar, travhästar och fyrspann. Och när de inte var imponerade av detta innebar det att jag heller inte var det. Helgen var en riktigt lyxtävling med bara två hästar och boende på globenhotellet. Brevid mig i stallet hade jag en manlig hästskötare som trodde han var någon motvarighet till casanova. Men det funkade för mig då han insisterade på att lyfta mina höbalar och bära mitt vatten till hästarna. Jag undrar om det är killen som är trög nog att erbjuda sådan hjälp, eller tjejen klok nog att ta emot sån hjälp.

Jag har ådragit mig en krigsskada, jag har sträckt ryggen. Igår när jag och en busig häst var på väg upp från ridhuset la den av världens bocksprång, efter en omtumlande luftfärd landar jag, hör och häpna, trots min halvkassa balans i sadeln igen! Men inte en jävel ser det, hur typiskt är inte det. Under luftsprånget ramlade filten av, efteråt skyndade jag mig att sitta av, "jag var ju tvungen att ta upp filten", dessutom hade jag nog inte landat lika lyckligt nästa gång. Och boven i hela dramat var ju min arbetskollega S och hennes busfrö till häst som trissade upp mig och min fyrbenta vän. Fy er!

Nu får det vara nog, jag vill inte riskera att få bloggtumme!
På återseende kära ni!

Si vis pacem, para bellum ~ Om du vill fred, rusta för krig. Cecilia.