"Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!
Det här har växt i mig
Åh, så länge nu
Regnmoln brukade jaga mig
Och nu jagar jag morgonen längs avenyer
Du var full och jag var full
I aprilsolen
Du är den sortens flicka jag gillar
För du är tom och jag är tom
Och hon sa:Egentligen är du inte kär i mig
Och egentligen är det okej med mig
För jag blir aldrig kär i nån
Sånt där är slöseri med tid...
Men då slösar vi bort våra liv
Jag tänker alltid på dig i april
Ge mig en kyss innan du går
att bygga en dröm på
En kyss innan du går
En kyss att bygga en dröm på
Egentligen älskar du inte mig
Och egentligen är det okej med mig
För jag älskar ingen alls
Sånt där är slöseri med tid
Jag var ingen
Du var aprilhimlen
Som jag minns den...
och som jag minns dig...
Och jag hoppas att du kan se mig nu
Och jag hoppas att du....hör mig nu"
Jag har ingen julstämning. Jag längtar nog till sommaren. Hittade ett gammalt kort, det är jag som är den ljushåriga flickan (!). Tänk vad livet var bekymmersfritt och enkelt när man var så liten. Man byggde sina sandslott och var glad, inte kunde man väl då ana hur komplicerat livet blir när man blir vuxen. Men å andra sidan är jag inte lika förtjust att rulla runt i sand längre, inte hela tiden iallafall, blir ju så sandigt (!).
Dubitando ad veritatem venimus ~ Vi når sanningen genom att tvivla. Cecilia
2 kommentarer:
Nej just det. Det är det som är vuxet och tradigt, att inte tycka om att bli sandig för att i nästa ögonblick rusa ut i vattnet och skölja av sig.
men jag har inte riktigt förstått det där. för när man har sköljt av sig blir man sandig innan man är framme vid handduken igen. hur gör man igentligen?
Skicka en kommentar