Man eller mus?

Jag har legat lite lågt med bloggat för ett tag tillbaka. Jag hade givetvis kunna skylla detta på min killförkylning om det inte var för det faktumet att jag är tjej. På tal om gnälliga killar, vem är det som har myntat uttrycket man eller mus? Eller är det musen som representerar det starka och modiga i den meningen?
Nej jag var bara lite ironiskt och skojade med er, no hard feelings. Jag tycker om killar.

Jag har hunnit med en resa till Flyinge och breeders sedan jag skrev sist. Med på denna resa följde, förutom fem unghästar och min chef, även min andra hälft E och vi har haft mycket trevligt. Skulle behöva skriva en roman om jag ska återge alla halvdåliga skämt, missförstånd och korkade kommentarer, så jag sammanfattar som sagt med att det har varit mycket trevligt.
Moster K kom även ner och hälsade på oss, hälsosamt för henne med lite skåneluft, det är det för oss alla!
En ny erfarehet jag tar med mig från denna tävling är att jag har lärt mig att köra moppe. Efter några mycket vinliga körlektioner så gick det bättre och bättre. Dock blev jag lite mörkrädd för mig själv när jag näst sista dagen frågar E:
-E, vad är det här för spak.
-Cilla för helvete, det är bromsen!
-Jaha... (eftertänksamhet)
Så erkänn att ni allt blev lite impade. Det är inte alla som kan köra moppe utan att veta var bromsen är. Iochförsig så körde jag in i en vägg och gasade istället för att bromsa när jag blev nervös.

Nu har jag packat om är på väg till Tyskland. S ska rida en tävling i Hannover. Vi har tre hästar med oss och ingen moppe (förtydligar bara så ni inte blir nervösa).

Igår efter jobbet var jag i skogen och plockade svamp med moster K, Ke och Hugo, ja ni läste rätt jag plockade svamp. Det var på sätt och vis spännande, men på sätt och vis var det även lite jobbigt att krypa runt under granar och ha barr precis överallt. Efter svampplockningen åkte vi och bowlade och Ke hade mycket roligt ljud för sig när han släppte klotet.

E lyckades ramla av sin busiga häst igår. Jag har sagt det förr och säger det igen: dressyr verkar vara en farlig sport, varför ska man hålla på med det?? :)
Jag ska iallafall bli E privata sjukgymnast och få fart på henne igen. Och om inte annat kommer hon snart springa för att springa ifrån mig.

Curriculum vitae ~ Levnadsbeskrivning. Cecilia

Till dig...

Fick för ett tag sen reda på att du blivit sjuk igen och att det inte alls är bra med dig. Det känns så hjälplöst när vi inte kan göra något för dig. Alla är vi bortskämda med att man nuförtiden kan bota och ordna de flesta sjukdomar och skador. Jag är så fruktansvärt ledsen för din skull.

Livet är inte rättvist och defenitivt inte en dans på rosor. Jag är ledsen att just du blev sjuk och att det inte finns något vi kan göra för dig. Jag tänker mycket på dig, hur du har det och hur modig du är som fortsätter att kämpa.

Det finns alltid saker som vi människor inte kommer kunna styra över.

Som sagt så tänker jag på dig och jag tycker du är modig. Alla roliga minnen vi har från gymnasiet och n3b kan ingen ta ifrån oss, de lever kvar för alltid. Jag önskar dig allt gott <3

Aegroto, dum anima est, spes esse dicitur ~ Så länge det finns liv finns det hopp. Cecilia

Jag är mannen i ditt liv...

Idag har jag fixat med stallets avlopp samt ordnat med trycket i vattenrören. Då slog det mig vilket mansgöra jag utför. Samtidigt som jag stod med en stor spade och fixade med avloppet fick jag en inre syn, bestående av en reklamsnutt där jag var huvudrollsinnehavaren. Jag står och gräver, stannar upp, lägger upp spaden på axeln, tittar in i kameran. Plötsligt säger en mysig röst, söker du mannen i ditt liv, kanske står hon just här? Jag tyckte det var komiskt, fnissade lite och återgick sedan till mitt grävande.
Och faktiskt, inte nog med att jag utför mansgöra, jag har ju fortfarande en riktig killförkylning. Det är väl bara det faktum att jag fortfarande kan göra mer än en sak samtidigt som skiljer mig från att vara en man.

Idag fick jag en alldeles för hög mobilräkning. Den var så hög att jag var tvungen att åka och tröstköpa en påse turkisk peppar, för en stund kändes det lite bättre. Och nu jobbar jag med förnekelse, det finns ingen mobilräkning.

Har precis tittat klart på Cityakuten, ska leva på detta till nästa gång.

Imorgon har jag sovmorgon, det ser Cilla fram emot. Jag tror jag är bäst i världen på att sova.

Vestis virum reddit ~ Kläderna gör mannen. Cecilia

Ledigheten som var

Nu har fröken Göthesson varit ledig i två dagar. Tiden går fort när man är ledig. Igår var jag och E på shoppinghumör, blev först horsefarm och därefter en tripp till gekås i ullared. Jag och E hittade en fin huvtröja vi ville ha båda två, problemet var att det bara fanns en i s. Dock var där en provdocka med tröja på sig, vi undersökte och fann att denna tröja var i strl s. Vi började försöka klä av denna stackars provdock och medans vi stod och vred loss armarna kom en expidit och frågade om vi behövde hjälp. Var måttligt pinsamt!

Nu är storebror på besök i varberg. Igentligen för att han ska spela in låter, men jag låtsas att det är för min skull. Hur som helst är det mysigt. Vi har ikväll försökt oss på att kocka ihop lite mat, R ansvarade för att steka korvarna och jag ansvarade för stuvade makaroner. Korvarna blev halvklara och de stuvade makaronerna smakade skit. Men vi var mycket hungriga och hade därför inte så höga krav. Blir dock förmodligen köpmat imorgon.


Var och lunchade på stan idag med bror och moster. Var väldigt trevligt, iallafall tills vi började prata om något mindre mysigt och min klökattacker drog igång. Jag har väldigt lätt för att klökas, ser nog rätt fånig ut när jag gör det.

Fortfarande lika förkyld. Tyck synd om mig.

Sanare et sedare ~ Bota och lindra. Cecilia

snörvel och host

Jag har blivit sjuk, på riktigt alltså. Hör och häpna, jag har dragit på mig en killförkylning. Symtomen som följer är följande: snuva, ont i öronen, ont i halsen, hosta, nysningar (i massor), huvudvärk, ilningar i tänderna, klökningar vid tandborstning, nedsatt humör, trötthet. Jag har väldigt många symtom, antingen är jag en känslig individ eller så är jag hypokondrier.
Hur som helst är det väldgt synd om mig och jag är för tillfället lite handikappad, skriver därför inget mer ikväll utan jobbar på hälsan istället.

Status quo ~ Nuvarande tillstånd. Cecilia

Efter en vecka i Belgien.

Jag har återuppstått ifrån de döda, eller rättare sagt från en vecka i Belgien, närmare Moorsele. Tävlingarna har gått bra och hästarna har skött sig utmärkt, speciellt lille A som blev trea i den stora grand prix. Var spyfärdig av nervositet när han gick in i omhoppningen. Har även insett att jag (mot min egen vilja) kommer att bli en sån där mormor som sitter och bölar i kyrkan när barnbarnet sjunger den blomstertid nu kommer. När A hade hoppat klart omhoppningen och gjorde sina glädjeskutt kom jag på mig själv med att stå helt tårögd, vågade inte blinka. I denna stund stod det klart för mig, jag kommer bli en gråtande mormor. Jaja förmodligen är det ett tag till innan jag behöver tänka på det.

Har funnit två själsfränder på tävlingen som har samma ironiska och ofta långsökta humor som jag, och vi har skrattat och skrattat.. Huvudämnet för våra intressanta diskussioner har varit vår barndom med allt där till så som att fråga chans, discon i gympasalen, lapparna med ja, nej eller kanske, fiskedam. Det är inte klokt vad man fick göra roliga saker när man var liten, och ändå ville man inget hellre än att bli stor då. Och när man är stor vill man bli liten igen. Aldrig är man då nöjd, men det gäller att ha acceptans, vara här och nu!

Jag hade oturen att tajma två stycken framhoppningar tillsammans med en tjock tysk som förmodligen hade problem med väderspänningar. Min position var snett bakom denna man som plötsligt släppte sig en brakfis, och jag kan svära på att jag kände luftdraget. Han gjorde inte en min, däremot ville jag sjunka under jorden på hans bekostnad. Efter en liten stund kom det en liten smygare, och inte en min då heller. När jag dagen efter såg att den tjocka tysken stod på framhoppningen log jag lite för mig själv, men efter tio minuter när han upprepat gårdagens procedur tyckte jag inte alls det var roligt längre, jag tyckte det luktade illa och konstaterade att han måste ha problem med magen!

Jag har under denna vecka insett att solen inte alltid skiner på Cilla. Det har regnat, regnat och åter igen regnat. Detta ledde till att stallarna blev väldigt blöta. Jag hade flertalet livliga diskussioner med spånmannen som inte ansåg att han kunde skänka bort spånbalar, han pratade franska och jag engelska, lovande utgångsläge. För att göra en lång historia kort slutade allt med att jag lyckades sno åt mig 12st spånbalar. Hämnden är ljuv.


Vägen till Moorsele var spännande. S skulle komma ner senare så jag, hästarna och en hästägare till chaufför begav oss mot Belgien. Det sista S sa till mig var "Här Cilla, du får ansvaret för kartläsningen", just då vågade jag inte erkänna att jag inte visste upp eller ner på en karta, utan jag svalde, tog ett djupt andetag och försökte tänka positiva tankar. Jag ska inte säga att det gick felfritt men vi kom fram och jag var mäkta stolt över mig själv!
Vägen hem gick desto värre då de hade stängt av en del på motorvägen. Vi satt och köade i fem och en halv timme, vilket ledde till att vi inte kunde köra hela vägen hem den dagen utan fick göra ytterligare en övernattning i Hamburg. Dock fyllde jag hela bilfärden hem med OC och grubblerier. Ingen idé att stressa i lastbilen, jag kommer fram när jag gör det. Men idag vid lunch anlände jag åter igen till varberg! Alltid skönt att komma hem, fast för tillfället känns hemma som borta, det lät lite vimsigt, men när jag är borta känns det som hemma. Fast nu när jag är hemma känns det med som hemma, okej, jag sätter punkt.

Moster K blev min stora räddning då hon spelade in säsongsstarten av Cityakuten. Så nu ikväll har vi haft myskväll och tittat på denna underbara serie. Jag är som i trans.

Jag har dragit på mig en rejäl förkylning och nu är jag väldigt trött. Sov gott kära ni!

Necessitati parendum est ~ Man måste lyda nödvändigheten. Cecilia