Julhälsning

God jul på er allihopa! Hoppas det blir en bra en.

Semper humilis ~ Alltid ödmjuk. Cecilia

Minnen av aprilhimlen

Just nu spelas Håkan Hellströms skiva, Det är så jag säger det, varm i min cd spelare!

"Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!
Det här har växt i mig
Åh, så länge nu
Regnmoln brukade jaga mig
Och nu jagar jag morgonen längs avenyer

Du var full och jag var full
I aprilsolen
Du är den sortens flicka jag gillar
För du är tom och jag är tom

Och hon sa:Egentligen är du inte kär i mig
Och egentligen är det okej med mig
För jag blir aldrig kär i nån
Sånt där är slöseri med tid...
Men då slösar vi bort våra liv
Jag tänker alltid på dig i april

Ge mig en kyss innan du går
att bygga en dröm på
En kyss innan du går
En kyss att bygga en dröm på

Egentligen älskar du inte mig
Och egentligen är det okej med mig
För jag älskar ingen alls
Sånt där är slöseri med tid

Jag var ingen
Du var aprilhimlen
Som jag minns den...
och som jag minns dig...
Och jag hoppas att du kan se mig nu
Och jag hoppas att du....hör mig nu"

Jag har ingen julstämning. Jag längtar nog till sommaren. Hittade ett gammalt kort, det är jag som är den ljushåriga flickan (!). Tänk vad livet var bekymmersfritt och enkelt när man var så liten. Man byggde sina sandslott och var glad, inte kunde man väl då ana hur komplicerat livet blir när man blir vuxen. Men å andra sidan är jag inte lika förtjust att rulla runt i sand längre, inte hela tiden iallafall, blir ju så sandigt (!).

"Mississippi kan vänta på bättre dar, på bättre dar, men inte jag!"

Dubitando ad veritatem venimus ~ Vi når sanningen genom att tvivla. Cecilia

hipp hipp hurra

Idag fyller ju rara Emeline år. Grattis grattis :):)

kortfattat

Idag har jag varit huslig. Efter jobbet blev det en kvällspromenad, därefter julgodisbak och tvättning. Kvällen avslutade jag med ytterligare en kvällspromenad med moster och hugo. Nu sitter jag och degar framför titanic, det osänkbara skeppet.
Imorgon har jag sovmorgon och är sen ledig på eftermiddagen, slapp dag. Ska försöka inhandla lite julklappar, hög tid.

Idag fyller Mike år, eller igår blir det kanske nu, klockan är mycket. Grattis grattis :)

Nu har jag inget mer att berätta, är inte på något skrivhumör.

Alter ego ~ 2:a jaget. Cecilia

Helgen som passerade..

Mitt uppvaknande denna morgon var inte harmoniskt. Halv åtta och katten står och skriker efter mat nedanför min säng. Mina ögon går knappt och öppna, huvudet bultar och allt snurrar. För att inte ofrivilligt hamna i golvet tyckte jag det var säkrast att ta vägen till köket på alla fyra. När jag ska ta min mobiltelefon kom jag ihåg att den ligger i byxorna. Men var är byxorna? Letar hysteriskt igenom hela huset, men finner inga byxor. Hjärnkapaciteten är inte den bästa och jag ter mig otroligt förvirrad. Jag var säkert på att jag hade byxor på mig när jag kom hem. Efter lite snokande på eniro och hjälp av S fick jag tag på Es nummer. Min telefon, körkort, pengar och byxorna befann sig hos henne. Jag kunde andas ut och bestämde mig för att sova vidare. När jag tittar mig i spegeln undrar jag vem den fruktansvärt slitna, frukansvärt trötta men framför allt fruktansvärt bakfulla blonda tjejen är. Jag tror det var jag.

Klockan tolv kommer moster och tar tag i mitt liv. Lagar lite mat till mig och får med mig till stan. Väl där avslutar jag uppdrag nyårsklänning -08. Skönt att ha det avklarat, och fint blir det säkert.

Sedan åkte jag och E till ridklubben där det var julshow. Mysig tillställning, söta tomtar och fin musik, precis sådär som en julshow ska vara. Sedan hade C ett eget litet nummer, eller framträdande kanske man ska kalla det. Hatten av för honom, det var väldigt roligt.

Gårdagskvällen spenderade jag och E på Oscars. Och vilken lyckad kväll det var.

Imorgon är det jobb som gäller. Kan redan ana nu hur trött jag kommer att vara.

Igår fyllde världens bästa kompis år! Grattis mitt hjärtegull <3

Bonum vinum laetificiat cor homonis ~ Gott vin glädjer människans hjärta. Cecilia

munskölj, hulken och kattproblem.

I skrivande stund rinner mina blodsprängda ögon. Inte för att jag är ledsen, ingen hösnuva som spökar, ingen nysattack, däremot har jag använt påfundet Listerine. Ett munskölj man ska ta efter man borstat tänderna. Jag betvivlar inte för en sekund att det inte är bra på att motverka plack, döda bakterier osv. Det jag däremot undrar är om det inte samtidigt fräter bort hela käften? Kan det verkligen vara hälsosamt att ta något om får ögonen att spruta, tungan att skrumpna ihop och orsaka en sveda som inte går att förneka? Jag är ytterst tveksam. Däremot behöver jag kanske inte möta min stora skräck, tandläkare, om ett par år, för då lär väl rubbet vara sönderfrätt. Dessutom blir man hög av sin egen andedräkt i en halvtimme efter man tagit det. Nog om listerine, återigen är jag tveksam till detta påfund.

På tal om tandläkare så ringde de och meddelade att jag har tid för undersökning lillejulafton. Vilken julstämning. Det enda positiva minnet jag har från tandläkarbesök var när jag tagit tre T. Stesolid innan (för att motverka svimmningsattacker och hyperventilation), och tro mig, det var inte tandläkarbesöket i sig jag uppskattade. Jag ska nog hitta någon som får följa med och hålla mig i handen.

Idag har det varit en lugn dag på jobbet. Däremot är både jag och P tagna från grovjobbet i ridhuset igår. Min stela rygg gör sig ständigt påmind. Och om jag skulle blunda och basera min ålder med tanken på hur ryggen känns skulle jag gissa på att jag föddes 1908 istället 1988. Så här kommer en uppmaning till det svenska folket; Skaffa för fan inte ridhus! Och om ni tvunget vill ha det, så bygg det utan väggar som underlaget kan valla sig mot. Iochförsig är ju ett ridhus utan väggar inget hus och det hela tappar konceptet. Men om ni inte lyssnar på mig och bygger ridhus iallafall, ställ in er på a lot of PAIN!

Men jag och P tar nya tag imorgon, då är S ledig och ska spendera sin dag i Götet.

Jag ser ingen annan utväg än att jag kommer se ut som hulken den dagen då jag är klar med detta arbete. Dock så håller jag både tummar och tår på att jag slipper den gröna färgen!

Jag hoppas dock jag kommer få lite mer kvinnliga drag.

Nedan ser ni min huskatt Tusse. Han får vara precis var han vill i detta hus, förutom på ett ställe; i min säng. Var tror jag finner honom? Problemet är att det är Tusse som är chefen, säger han hoppa så hoppar jag. Därför får han naturligtvis ligga kvar och kontentan blir en nattsömn fylld med snuva och nysningar.

Nu ska jag lägga mig och vila min ömma kropp innan det är dags för nästa arbetspass.

Corpus delecti ~Likt den dödes kropp. Cecilia

Det gyllene sammanbandet

Jag går fortfarande hand i hand med min huvudvärk. Men under kvällens promenad slog det mig. Det vattentäta sammanbandet, såklart. Nedan följer den nakna sanningen, läs och låt det sjunka in..

Jag såsom säkert många andra har problem att hålla en god vätskebalans. Dricker för lite, för sällan och säkert fel vätska. Men sen så ibland, händer dock inte alltför ofta nu när man blivit arbetsnarkoman, så går man på fest. Då helt plötsligt har man inga problem att upprätthålla en god vätskebalans, man kan till och med känna sig som en svamp ibland. Det kortsiktiga resultatet blir att man känner sig himla käck och glad.. Ungefär såhär...

Eller såhär....

Men om man nu fortsätter analysen och ser det hela lite mer långsiktigt så kommer man in i en fas där man inte känner sig lika käck och glad längre. Istället kan man nästan känna sig lite trött och hängig.. Ungefär såhär...

Eller såhär..

Även denna period går över i ett annat stadie. Det är nu vi börjar beröra ämnet huvudvärk. För den tredje fasen efter sömnen kallas nämligen för huvudvärk och illamående.. Det kan se ut ungefär såhär...

Och när man har kommit in i detta stadie har man heller inga problem att upprätthålla vätskebalansen. Munnen är torr och helst av allt skulle man vilja stoppa ner en trädgårdsslang med sprutandes vatten ner i halsen. Så resultatet blir att man dricker vatten.. Ungefär såhär...

Sakta men säkert börjar man hitta tillbaka till sitt rätta, lagom tråkiga, lagom glada, jag. Ungefär såhär...

Så alltså.. slutklämmen nu då... fel dricka ger huvudvärk men rätt dricka botar den. Nu dricker jag ju inte fel dricka varje dag och därför har huvudvärk, men det kan ju inte skada att dricka bra dricka. Så jag ska börja dricka vatten, och jag uppmanar även mina arbetskollegor att göra det. Vi drickor som krattor.. Och så mkt jag krattar borde jag dricka mer.. Ha ha.. mycket lustigt..

Ödmjuk som jag är delar jag nu med mig av denna informationen. Får se om det blir något nobelpris, med tanke på den stora dagen i ära. Men en liten parantes, vad är det som är så roligt med att sitta vid tvn och titta på människor när de äter och konverserar, för jag förstår inte?

Nu ska jag titta på hästhoppning från Bryssel.. Vill också vara på tävling.

Bibere humanum est, ergo bibamun ~ Att dricka är mänskligt, låt oss därför dricka. Cecilia

Fysikens dag...

Idag lade jag psyket åt sidan och jobbade med fysiken. Kan vara skönt att vila hjärnan lite ibland, den går ju oftast på högvarv. Jag säger som ens tjatiga föräldrar (förlåt) sa med den snärtiga meningen; Man har faktiskt bara ett huvud, så använd cykelhjälm. Uppenbarligen hade jag inte så mkt i huvudet då jag iallafall tog av hjälmen och stoppade den i väskan så fort jag kom runt husknuten. Provade även att bädda ner den i sängen, M upptäckte det. Gömde den i garderoben, M upptäckte det. Gömde den under en buske i vändzonen, M upptäckte inte det. Därav blev det den långsiktiga lösningen. Men nu var ju inte tanken att jag skulle berätta om mina hjälmvanor, ursäkta mig. Så åter till fysiken...

Efter morgonrutinerna bestämde jag mig för att ha en liten tävling, mot mig själv så klart, de andra sysslade med annat. Det gick iallafall ut på att spåna stallet på så kort tid som möjligt. Hörlurarna i, volymen på högsta, klara, färdiga, spåna! Om jag inte minns helt fel blev det 14skottkärror på drygt 13 minuter, men då drog jag av lite tid för att S pratade med mig plus att jag förberett bland spånen. Är mäkta imponerad över min insats. Efter detta följde uppdrag: utplåna lövepidemin som härjar runt stallet. jag ska inte sticka under stolen med att jag stundtals gånger kände uppgiften som övermäktig och för att slippa lida skulle jag försöka svälja krattan och svimma i en mjuk lövhög. Men jag bet ihop, genomförde uppdraget. Och så vackert det blev!

Tänkte vara hurtig och ta en kvällspromenad. Allt gick enligt planerna och jag njöt av kvällsluften.. Sen ringde mamma.. Hon upplyser mig om att det är mörkt ute och att det finns konstiga människor. Berättar även om ett överfall mot en gammal dam i Hässleholm, inte nog med att de slog ner henne, de tog hennes pizza hon var på väg hem för att äta. Summan av detta samtal blir självklart att jag blir mörkrädd och vågar knappt gå hem, mamma blir stissig och ber mig ringa när jag kommer hem. Jag ser konstiga människor i varje buske, tror mig även se en apa i ett träd vid ett tillfälle (..det kanske jag inte skulle berätta?). Efter pratat med mamma ringde jag m som tryggt pratade mig hem, och dessutom påminde om cityakuten, som jag lustigt nog hade glömt. Men detta är så typiskt mig och min mamma, att vi inte lär oss. Sådan mor sådan dotter. Sådan dotter sådan mor.

Dagen negativa: Jag blev biten av en häst. Jag hatar att bli biten.

Dagens positiva: Det var Cityakuten. Jag älskar Cityakuten.

Imorgon har jag sovmorgon. Alltid en fröjd, är det något jag kan så är det sova!!

Credo quia absurdum ~ Jag tror emedan det är orimligt. Cecilia.

Himmel och pannkaka vad jag saknar min bästa vän!

<3

Lite fotominnen från vår klass, n3b.

Uppstånden på nytt

Ber otroligt mycket om ursäkt för min bloggtorka. Har inte funnit någon motivation att blogga den senaste tiden. Har ett par veckor tillbaka varit lite låg. Vaknat varje morgon med huvudvärk, lagt mig varje kväll med huvudvärk, varit matt och överlag orkeslös. Med det dåliga måendet kom ju även längtan, längtan hem och längtan efter familj och vänner. Så som sagt, min motiviation har inte varit på topp. Men nu är jag nog på gång igen, dock fortfarande med huvudvärk. Men eftersom jag lagt livet som hypokondrier bakom mig tror jag att det beror på trötthet och inte någon otroligt stor hjärntumör som växer för varje sekund.

Ska lite kortfattat berätta var jag befinner mig i livet just nu. (Gud nu kände jag mig som en otroligt viktig människa, om bara för en liten stund.) Men först en lite (parantes): Härmed ger jag en guldstjärna till mina två arbetskollegor som är så himla duktiga och roliga att arbeta ihop med. Visst att jag blir lite förtryckt pga av min hårfärg och mitt ursprung (ja, jag menade skåne), men förövrigt tycker jag de visar stort överseende med mig och mina konstiga påhitt :)

Jag drömde en konstig dröm härom natten. Min mamma säger alltid att drömmen symboliserar en tanke eller känsla man bär om inom sig (nej mamma är inte psykolog, fast man skulle kunna tro det). Hon brukar alltid ta ett exempel: Du drömmer att du blir jagad och till sist skjuten av en man. Det betyder inte att du kommer bli skjuten av en man, det betyder att du känner dig stressad i din vardag. Men mamma, här kommer eldprovet, tyd denna dröm till mig, för jag fattar ingenting!
"Jag befinner mig i Thailand med halva min familj, pappa-familjen minus lillasyster och storebror. Ja pappa och M helt enkelt. En massa tumult omkring oss, vi måste ta oss ur landet men alla flyg är inställda. Jag hittar ett litet flygplan, sånt för typ tre personer. Detta flyger jag till Varberg, pappa sitter bredvid och stirrar men jag känner mig helgrym på att flyga. När vi kommer till Varberg är det storm, havet är brunt istället för blått. Helt plötsligt är pappa och M borta och jag befinner mig i min takvåning på !varbergs fästning!. Jag har ett duschdraperi på balkongen som jag måste ta in och när jag ska göra det ramlar jag nästan ner i havet, dadam, om det inte var för den talanfyllde lokala ridkillen som kommer och drar in mig. Han säger att han behöver låna min dusch, men det går inte att komma in i badrummet för jag har hängt upp på tok för många frottehanddukar så dörren går inte att öppna. Han säger okej då, går och lägger sig på min soffa och somnar." Jag vaknar med ett förvirrat ansiktsuttryck.
Mamma vad betyder den här drömmen, eller är jag helt enkelt på väg att bli dum i huvudet??

Spenderade förra helgen i globen då det var Stockholm international horseshow. Bästa tänkbara avslutning när A vann största klassen. I såna lägen är det väldigt lätt att vara hästskötare! Mina hästar var inte så imponerade över de tomtetåg, indianflockar, minishettisar, travhästar och fyrspann. Och när de inte var imponerade av detta innebar det att jag heller inte var det. Helgen var en riktigt lyxtävling med bara två hästar och boende på globenhotellet. Brevid mig i stallet hade jag en manlig hästskötare som trodde han var någon motvarighet till casanova. Men det funkade för mig då han insisterade på att lyfta mina höbalar och bära mitt vatten till hästarna. Jag undrar om det är killen som är trög nog att erbjuda sådan hjälp, eller tjejen klok nog att ta emot sån hjälp.

Jag har ådragit mig en krigsskada, jag har sträckt ryggen. Igår när jag och en busig häst var på väg upp från ridhuset la den av världens bocksprång, efter en omtumlande luftfärd landar jag, hör och häpna, trots min halvkassa balans i sadeln igen! Men inte en jävel ser det, hur typiskt är inte det. Under luftsprånget ramlade filten av, efteråt skyndade jag mig att sitta av, "jag var ju tvungen att ta upp filten", dessutom hade jag nog inte landat lika lyckligt nästa gång. Och boven i hela dramat var ju min arbetskollega S och hennes busfrö till häst som trissade upp mig och min fyrbenta vän. Fy er!

Nu får det vara nog, jag vill inte riskera att få bloggtumme!
På återseende kära ni!

Si vis pacem, para bellum ~ Om du vill fred, rusta för krig. Cecilia.

Tomrummet blir kvar.

Igår morse lämnade en underbar människa oss. En underbar vän och klasskamrat.
Jag finner inte ord för hur orättvist livet kan vara, men jag hoppas du har det bättre nu.
Du kommer alltid att saknas oss!

Christoffer Bergelin

27 augusti 1988 - 21 november 2008.

Cum propis suis alis volat ~ Han flyger på sina egna vingar. Cecilia

Veckan i Tyskland

Ligger efter med mina uppdateringar. Var för ett tag sen en vecka i Tyskland på tävlingar, närmare i Hannover. Med på resan var mina tre stjärnor.

CL inledde våran tävlingshelg med att vinna sin första klass. Strålande! Därefter var det lite stolpe ut, hästarna var duktiga men marginalerna var på fel sida. Dock avslutade A tävlingarna med att bli trea i grand prixen. Strålande även det och hemfärden kändes otroligt lätt.
För övrigt var det en fin och välorganiserad tävling. På sådana tävlingar är det lätt att vara hästskötare.

En av mina själsfränder befann sig på tävlingen, nämligen J. Som vanligt när jag är iblandad skedde ett par små missöden. Höjdpunkten var när J skulle gå på toa och jag satt utanför och väntade. Övertrötta som vi var hade skämten en relativit låg nivå och innehöll även lite danssteg och konstiga läten. Medan jag sitter utanför och roas som aldrig för kommer det en tjej ut från dörren brevid Js. Hon väntar på att J toalett ska bli ledig, detta är dock inte J medveten om utan hon fortsätter sin egentligen ganska pinsamma utläggning. Hela situationen är så rolig och efter en liten stund ligger jag dubbelvikt och skrattar. När J kommer uthoppandes från toan och ser den andra tjejen ser hon förlägen ut vilket gör det hela ännu roligare. Men när det visar sig att tjejen är !svensk! och säger: "Ha en fortsatt bra kväll tjejer.", med ett leende på läpparna var det kört. Jag och J skulle inte bli människor på hela kvällen.
Det hela blev inte bättre av att vi mötte Js chef och hans kompisar som trodde vi druckit lite för mycket whiskey och vi skulle förklara att vi bara druckit cola light men var väldigt trötta.

Självklart fick även jag till det. Jag och J stod vid framridningen och snackade lite. Vi pratade om en väldigt rolig amatör som var där och tävlade. Jag observerade inte att Js chefs kompis stod bredvid oss (ja just det.. samma kompis som trodde vi druckit för mycket whiskey), utan drog ett urkasst skämt på engelska. Och då menar jag verkligen urkasst, så Js reaktion med asgarv kom som en chock för mig. Tills jag förstod att det inte var skämtet i sig hon skrattade åt utan hennes chef kompis reaktion när jag drog mitt apdåliga skämt.
Så vad har vi lärt oss av detta Cilla? Jo, engelska är ett språk många förstår, därför ska man vara aktsam med vad man säger, annars kan man lätt skämma ut sig.

Det enda negativa med denna tävling har varit framhoppningen och den tyska matkulturen. Tyska framhoppningar är helt hopplösa. Haha där fick jag till det. Men det stämmer, var man inte riktigt barsk som blev framhoppningarna hopp-lösa. Måltiderna var otroligt aptit-lösa.

Men i det stora hela har Hannover varit jätteroligt och dit åker jag gärna igen!!

Sine cura ~ Utan bekymmer. Cecilia

Bilderna som talar för sig själva

Hittade bilder från våran flyingeresa. Självklart ska ni få ta del av dessa...


E har alltid haft ett speciellt band till hästar.

På promenad mot banan.

D leker med vårt kedjegrimskaft. Han sysselsätter sig själv.

Om man lutar sig mycket framåt på våran kära moppe...

...så uppnår den maxhastighet 14km/h. Inte illa alls.
Erkänn att jag gör mig med moppe!

Sötnosar x3Vi hade en riktig kärleksscen i stallet.. snart kommer frieriet..
E och M on tour...

Glad som en lärka försöker jag träffa in mulen för att ge en puss... ...det går sådär...

Jag lovar att våra ögon var minst lika suddiga som kameralinsens denna morgon.

Vi har försökt lära dom att inte äta på vår maskot.

Bästa vänner. Och söta som få.

Findus tar en powernapp.

Slagna som hjältar och sovandes som grisar for vi efter knappt en vecka hemåt igen..

Snipp snapp snut så var sagan slut.


Sumus quod sumus ~ Vi är vilka vi är. Cecilia

Gossip

Hittade, i min underbara bok, en strålande liknelse mellan skvaller och McDonalds. Läs och njut.

"Att skvallra var som ett McDonald´sbesök för själen. Omöjligt att motstå för stunden, men efteråt kände jag mig alltid äcklad. Och efter tio minuter var jag hungrig igen."

--------------------->

Os magna sonatorum ~ Munnen ska tala stora ord. Cecilia

Detta är jag

Alltså, för er som inte känner mig följer nedan en liten presentation om mig om mitt liv. Förmodligen har jag misslyckats, det är skittråkigt och ni somnar halvvägs. Men om så är fallet så är det ändå jag som gjort den och jag är ju inte roligare än jag är. Tänk vad konsigt det hade varit om jag var roligare än jag igentligen var..

Namn: Cecilia "Cilla" "Cicci" Göthesson
Ålder: 20, känner mig en inte dag yngre eller äldre.
Längd: 172cm, dvs för lång för att vara kort och för kort för att vara riktigt lång.
Bor: Är för tillfället stationerad i Varberg. Annars är det metropolen Hässleholm.
Hårfärg: De flesta kallar mig för blond.
Ögonfärg: Är säker på att de är gröna, ändå kallar de mig för blåögd!? Konstigt.
Läser: Det mesta, men oftast böcker.
Favoritserie: OC, Cityakuten. Som sagt bara djupa och känslomässiga serier.
(O)favoritserie: Plus. Tycker faktiskt inte Sverker är så fyndig som han själv tycker.
Favoritmat: Pannkakor och efterrätt.
Civilstatus: Singel. Har funderat på att anmäla till bonde söker fru, men jag är ju ingen bonde och jag vill inte ha någon fru.
IQ: Tillräckligt för att ta mig igenom vardagen. Blir nog inte någon professor.
Yrke: Hästskötare.
Favoritdjur: Får nog bli häst.
Humor: Dålig.
Svaga sidor: morgonhumör, lokalsinne och prata innan jag tänker.
Starka sidor: Att vara förvirrad på ett organiserat sätt. Inte många som kan det faktiskt.
Ovanor: Är ofta klumpig och slår mig. Aldrig med flit, men det gör ont ändå, nästan mer ont.

Hodie mihi, cras tibi ~ Idag mig, imorgon dig. Cecilia

Ciao

Jag är på väg till Italien. Därför kommer bloggen ligga under is. Är åter om en vecka, eller två.
Försök uthärda!

När väckarklockan ringer...

Morgonbestyr har aldrig varit min grej. Man kan ju tro med det jobbet jag har att jag gillar tidiga morgnar, det stämmer inte. Min kropp är stel, mitt humör är i båtten, ögonen är grusiga och hela världen är emot mig. Just den känslan jag ibland känner om morgonen har jag funnit i den bok jag just nu läser, "När Lucy Sullivan skulle gifta sig". Läs och njut om en vanlig vardagsmorgon i Cillas/Lucy Sullivans liv:

Jag trevade tills jag hittade snooze-knappen, och utverkade ytterligare fem minuters skuldtyngd sömn. Jag skulle gett vad som helst för att slippa gå upp. Ligga kvar i sängen en stund, halvsova och förstrött tänka igenom de olika självmordsmetoderna som stod till buds, för de verkade betydligt mer lockande än att gå upp.
Jag hade lekt med tanken att begå självmord otaliga gånger, konstigt nog oftast vardagsmorgnar - men hade för längesedan insett att moderna lägenheter inte är utrustade för sånt. Inga läskflaskor med ogräsmedel, inga rep, inte ett enda jordbruksredskap. Man borde inte ha varit så pessimistiskt - man kan bara man vill, heter det ju. Men om jag å andra sidan inte varit så pessimistisk hade jag inte velat ta livet av mig och då skulle där inte varit något att diskutera.
Jag gick igenom de möjligheter som stod till buds.
Jag skulle kunna ta en överdos med värktabletter. Me jag var ganska säker på att det inte funkade, åtminstone inte i mitt fall, för ett par gånger när jag varit riktigt bakis hade jag tagit omkring tolv tabletter utan ens bli sömnig, än mindre dö.
Att kvävas under en kudde verkade inte allt för motbjudande. Ett ganska trevligt, stillsamt sätt att lämna in, och det hade dessutom fördelen att jag slapp gå upp. Men det var med det som med konstsim - ganska meningslös om man försökte på egen hand.
Fast igentligen visste jag att jag inte alls ville ta livet av mig - att ta sitt eget liv är mot naturen.
Det är också tämligen besvärligt.
Att begå självmord är ett krångligt, krävande företag som ofta är förenat med besök i järnaffärer. Och om man har lyckats kravla sig upp ur sängen och gå ner till handelsträdgården eller färghandeln är det värsta redan över och man kan lika gärna gå till jobbet.
Nej, jag ville inte ta livet av mig. Men från att inte vilja ta livet av sig till att vilja gå upp var steget långt.

Credo certe ne cras ~ Jag tror säkert att det inte finns någon morgondag. Cecilia

Man eller mus?

Jag har legat lite lågt med bloggat för ett tag tillbaka. Jag hade givetvis kunna skylla detta på min killförkylning om det inte var för det faktumet att jag är tjej. På tal om gnälliga killar, vem är det som har myntat uttrycket man eller mus? Eller är det musen som representerar det starka och modiga i den meningen?
Nej jag var bara lite ironiskt och skojade med er, no hard feelings. Jag tycker om killar.

Jag har hunnit med en resa till Flyinge och breeders sedan jag skrev sist. Med på denna resa följde, förutom fem unghästar och min chef, även min andra hälft E och vi har haft mycket trevligt. Skulle behöva skriva en roman om jag ska återge alla halvdåliga skämt, missförstånd och korkade kommentarer, så jag sammanfattar som sagt med att det har varit mycket trevligt.
Moster K kom även ner och hälsade på oss, hälsosamt för henne med lite skåneluft, det är det för oss alla!
En ny erfarehet jag tar med mig från denna tävling är att jag har lärt mig att köra moppe. Efter några mycket vinliga körlektioner så gick det bättre och bättre. Dock blev jag lite mörkrädd för mig själv när jag näst sista dagen frågar E:
-E, vad är det här för spak.
-Cilla för helvete, det är bromsen!
-Jaha... (eftertänksamhet)
Så erkänn att ni allt blev lite impade. Det är inte alla som kan köra moppe utan att veta var bromsen är. Iochförsig så körde jag in i en vägg och gasade istället för att bromsa när jag blev nervös.

Nu har jag packat om är på väg till Tyskland. S ska rida en tävling i Hannover. Vi har tre hästar med oss och ingen moppe (förtydligar bara så ni inte blir nervösa).

Igår efter jobbet var jag i skogen och plockade svamp med moster K, Ke och Hugo, ja ni läste rätt jag plockade svamp. Det var på sätt och vis spännande, men på sätt och vis var det även lite jobbigt att krypa runt under granar och ha barr precis överallt. Efter svampplockningen åkte vi och bowlade och Ke hade mycket roligt ljud för sig när han släppte klotet.

E lyckades ramla av sin busiga häst igår. Jag har sagt det förr och säger det igen: dressyr verkar vara en farlig sport, varför ska man hålla på med det?? :)
Jag ska iallafall bli E privata sjukgymnast och få fart på henne igen. Och om inte annat kommer hon snart springa för att springa ifrån mig.

Curriculum vitae ~ Levnadsbeskrivning. Cecilia

Till dig...

Fick för ett tag sen reda på att du blivit sjuk igen och att det inte alls är bra med dig. Det känns så hjälplöst när vi inte kan göra något för dig. Alla är vi bortskämda med att man nuförtiden kan bota och ordna de flesta sjukdomar och skador. Jag är så fruktansvärt ledsen för din skull.

Livet är inte rättvist och defenitivt inte en dans på rosor. Jag är ledsen att just du blev sjuk och att det inte finns något vi kan göra för dig. Jag tänker mycket på dig, hur du har det och hur modig du är som fortsätter att kämpa.

Det finns alltid saker som vi människor inte kommer kunna styra över.

Som sagt så tänker jag på dig och jag tycker du är modig. Alla roliga minnen vi har från gymnasiet och n3b kan ingen ta ifrån oss, de lever kvar för alltid. Jag önskar dig allt gott <3

Aegroto, dum anima est, spes esse dicitur ~ Så länge det finns liv finns det hopp. Cecilia

Jag är mannen i ditt liv...

Idag har jag fixat med stallets avlopp samt ordnat med trycket i vattenrören. Då slog det mig vilket mansgöra jag utför. Samtidigt som jag stod med en stor spade och fixade med avloppet fick jag en inre syn, bestående av en reklamsnutt där jag var huvudrollsinnehavaren. Jag står och gräver, stannar upp, lägger upp spaden på axeln, tittar in i kameran. Plötsligt säger en mysig röst, söker du mannen i ditt liv, kanske står hon just här? Jag tyckte det var komiskt, fnissade lite och återgick sedan till mitt grävande.
Och faktiskt, inte nog med att jag utför mansgöra, jag har ju fortfarande en riktig killförkylning. Det är väl bara det faktum att jag fortfarande kan göra mer än en sak samtidigt som skiljer mig från att vara en man.

Idag fick jag en alldeles för hög mobilräkning. Den var så hög att jag var tvungen att åka och tröstköpa en påse turkisk peppar, för en stund kändes det lite bättre. Och nu jobbar jag med förnekelse, det finns ingen mobilräkning.

Har precis tittat klart på Cityakuten, ska leva på detta till nästa gång.

Imorgon har jag sovmorgon, det ser Cilla fram emot. Jag tror jag är bäst i världen på att sova.

Vestis virum reddit ~ Kläderna gör mannen. Cecilia

Ledigheten som var

Nu har fröken Göthesson varit ledig i två dagar. Tiden går fort när man är ledig. Igår var jag och E på shoppinghumör, blev först horsefarm och därefter en tripp till gekås i ullared. Jag och E hittade en fin huvtröja vi ville ha båda två, problemet var att det bara fanns en i s. Dock var där en provdocka med tröja på sig, vi undersökte och fann att denna tröja var i strl s. Vi började försöka klä av denna stackars provdock och medans vi stod och vred loss armarna kom en expidit och frågade om vi behövde hjälp. Var måttligt pinsamt!

Nu är storebror på besök i varberg. Igentligen för att han ska spela in låter, men jag låtsas att det är för min skull. Hur som helst är det mysigt. Vi har ikväll försökt oss på att kocka ihop lite mat, R ansvarade för att steka korvarna och jag ansvarade för stuvade makaroner. Korvarna blev halvklara och de stuvade makaronerna smakade skit. Men vi var mycket hungriga och hade därför inte så höga krav. Blir dock förmodligen köpmat imorgon.


Var och lunchade på stan idag med bror och moster. Var väldigt trevligt, iallafall tills vi började prata om något mindre mysigt och min klökattacker drog igång. Jag har väldigt lätt för att klökas, ser nog rätt fånig ut när jag gör det.

Fortfarande lika förkyld. Tyck synd om mig.

Sanare et sedare ~ Bota och lindra. Cecilia

snörvel och host

Jag har blivit sjuk, på riktigt alltså. Hör och häpna, jag har dragit på mig en killförkylning. Symtomen som följer är följande: snuva, ont i öronen, ont i halsen, hosta, nysningar (i massor), huvudvärk, ilningar i tänderna, klökningar vid tandborstning, nedsatt humör, trötthet. Jag har väldigt många symtom, antingen är jag en känslig individ eller så är jag hypokondrier.
Hur som helst är det väldgt synd om mig och jag är för tillfället lite handikappad, skriver därför inget mer ikväll utan jobbar på hälsan istället.

Status quo ~ Nuvarande tillstånd. Cecilia

Efter en vecka i Belgien.

Jag har återuppstått ifrån de döda, eller rättare sagt från en vecka i Belgien, närmare Moorsele. Tävlingarna har gått bra och hästarna har skött sig utmärkt, speciellt lille A som blev trea i den stora grand prix. Var spyfärdig av nervositet när han gick in i omhoppningen. Har även insett att jag (mot min egen vilja) kommer att bli en sån där mormor som sitter och bölar i kyrkan när barnbarnet sjunger den blomstertid nu kommer. När A hade hoppat klart omhoppningen och gjorde sina glädjeskutt kom jag på mig själv med att stå helt tårögd, vågade inte blinka. I denna stund stod det klart för mig, jag kommer bli en gråtande mormor. Jaja förmodligen är det ett tag till innan jag behöver tänka på det.

Har funnit två själsfränder på tävlingen som har samma ironiska och ofta långsökta humor som jag, och vi har skrattat och skrattat.. Huvudämnet för våra intressanta diskussioner har varit vår barndom med allt där till så som att fråga chans, discon i gympasalen, lapparna med ja, nej eller kanske, fiskedam. Det är inte klokt vad man fick göra roliga saker när man var liten, och ändå ville man inget hellre än att bli stor då. Och när man är stor vill man bli liten igen. Aldrig är man då nöjd, men det gäller att ha acceptans, vara här och nu!

Jag hade oturen att tajma två stycken framhoppningar tillsammans med en tjock tysk som förmodligen hade problem med väderspänningar. Min position var snett bakom denna man som plötsligt släppte sig en brakfis, och jag kan svära på att jag kände luftdraget. Han gjorde inte en min, däremot ville jag sjunka under jorden på hans bekostnad. Efter en liten stund kom det en liten smygare, och inte en min då heller. När jag dagen efter såg att den tjocka tysken stod på framhoppningen log jag lite för mig själv, men efter tio minuter när han upprepat gårdagens procedur tyckte jag inte alls det var roligt längre, jag tyckte det luktade illa och konstaterade att han måste ha problem med magen!

Jag har under denna vecka insett att solen inte alltid skiner på Cilla. Det har regnat, regnat och åter igen regnat. Detta ledde till att stallarna blev väldigt blöta. Jag hade flertalet livliga diskussioner med spånmannen som inte ansåg att han kunde skänka bort spånbalar, han pratade franska och jag engelska, lovande utgångsläge. För att göra en lång historia kort slutade allt med att jag lyckades sno åt mig 12st spånbalar. Hämnden är ljuv.


Vägen till Moorsele var spännande. S skulle komma ner senare så jag, hästarna och en hästägare till chaufför begav oss mot Belgien. Det sista S sa till mig var "Här Cilla, du får ansvaret för kartläsningen", just då vågade jag inte erkänna att jag inte visste upp eller ner på en karta, utan jag svalde, tog ett djupt andetag och försökte tänka positiva tankar. Jag ska inte säga att det gick felfritt men vi kom fram och jag var mäkta stolt över mig själv!
Vägen hem gick desto värre då de hade stängt av en del på motorvägen. Vi satt och köade i fem och en halv timme, vilket ledde till att vi inte kunde köra hela vägen hem den dagen utan fick göra ytterligare en övernattning i Hamburg. Dock fyllde jag hela bilfärden hem med OC och grubblerier. Ingen idé att stressa i lastbilen, jag kommer fram när jag gör det. Men idag vid lunch anlände jag åter igen till varberg! Alltid skönt att komma hem, fast för tillfället känns hemma som borta, det lät lite vimsigt, men när jag är borta känns det som hemma. Fast nu när jag är hemma känns det med som hemma, okej, jag sätter punkt.

Moster K blev min stora räddning då hon spelade in säsongsstarten av Cityakuten. Så nu ikväll har vi haft myskväll och tittat på denna underbara serie. Jag är som i trans.

Jag har dragit på mig en rejäl förkylning och nu är jag väldigt trött. Sov gott kära ni!

Necessitati parendum est ~ Man måste lyda nödvändigheten. Cecilia

Helgen som varit

Tänkte uppdatera er på mitt schema. Det som jag trodde skulle bli vetlanda i helgen blev borås idag och belgien på tisdag. Men visst, småland eller belgien, vad är skillnaden. Så alltså, på tisdag bär det av till Moorsele, kommer åter på måndag igen. Om jag skulle beskriva mig med ett ord just nu är det flexibel.

Idag har jag varit i borås på tävling. Hästarna har skött sig och varit fina. Har även haft en liten fanclub bestående av några småflickor. De frågade ut mig om varje häst och ställde varenda dum fråga man bara kan tänka sig, de frågade även min chef om hans autograf. Jag glömmer ibland bort att även jag har varit liten och påfrestande. Imorgon är det återigen packning som gäller för hela slanten.
Jag har alltid varit lite halvstörd och inbillat mig att jag har en massa åkommer. Så även idag. I min frukost på väg mot tävlingen ingick fil som var två dagar för gammal. Den luktade normalt och smakade normalt så efter en väldigt lång överläggning inom min hjärna bestämde jag mig för att äta filen. Jag kan inte tänka på något annat och det känns som det står "bäst före" i pannan på mig. Självklart börjar jag efter tio minuter att må illa, detta trappas upp till den gräns då jag tror att jag är magsjuk och ska börja kräka. Väl framme var det vet.besiktning och jag tänkte på något annat, vilket gjorde att det försvann. Min hjärna spelar mig ett spratt och jag går på det varje gång.

I fredags hade jag och min kollega e fredagsmys. Vi övernattade i stallet (inte i stallet, även fast de flesta säkert inte blivit förvånade om jag började sova bland hästarna) och drack vin samt åt lite gott. Det var väldans trevligt, dock slocknade vi båda två i soffan efter en flaska vin. Vi som är trötta i vanliga fall, tänk er då efter en flaska vin, tro mig, vi snarkade ikapp.

Veckans bästa kommentar kommer från e:
"Då skulle jag gå fram till honom blunda och titta han i ögonen.." hmm hur gick det där ihop?

Annars är det lugnt här, på västfronten intet nytt. Jag är trött, jättetrött, så trött att jag ska lägga mig nu. Godnatt kära ni!

Hic iacet ~ Här vilar. Cecilia

Än finns det hopp!

Mitt liv är härmed räddat. Den 6 oktober är det säsongstart av Cityakuten!

Frågan är bara när jag ska hinna se på det...?

Mirabile dictu ~ Underbart att säga. Cecilia